Mina försök att träffa Carl Jan var fruktlösa... tycker han borde väntat på att jag skulle glida in på skafferiet, 27 minuter efter utsatt tid, eller hur? Men å andra sidan kanske jag bara ska vara glad över att jag inte fortfarande irrar omkring; utelåst, kall och hungrig, som i morse. Glömde av att kodlåsen slutat fungera och lyckades låsa mig och lilla vovven ute, trots att jag i söndags låste upp dörrar åt andra... men de va ju igår det.

Tror dessutom att jag faktiskt lyckades få lite träningsvärk i samband med gårdagens skiddebut, då den treåriga skidprinsessan stavade fram i snön. Här snackar vi inte Lillehammer utan riktig dunderprestationer, hemma på bakgården. Krånglande bindningar och spruckna skidor till trots. Tack och lov hann jag stoppa störtloppsdebuten ner mot garagen, efter protest och livlig diskussion.