Har ingen aning om hur kallt det är ute nu, vill faktiskt inte veta de heller. Men i morse, då var de oxå kallt... och allt blir snabbt bökigt när det är kring minus tjugo, och det kan lixom inte bli annat när man kombinerar tjockaste vinterjackan, tjockvantar, nödvändig handväska, oumbärlig prasselkasse, som ”accessoar” frysande ”trebent” liten hund och hundbajspåse i oidentifierbart prasslande plastmaterial. Blir ju dessutom skitsur när mössan puttas av huvet i nacken av jacka när man ska ner på huk och plocka upp efter lilla vovven. Tycker då jag har all rätt i världen att svära ve o förbannelse över de ”storhundsägare” struntar i att ta rätt på efter sina hundar, utan efterlämnar gigantiskt stora skithögar att låta andra morrontrötta människor att kliva i… Allt detta gav en dålig start på dagen… men hög ”skönsång” i bilen, lussefirande och en go lussebulle fick till slut ordning på dagen. Och så har dagen tuffat på, tills nyss, då databasjobbandet fick läggas ner, helt, för dagen. Men de fanns lite annat att göra, typ styra och ställa över kollektivtrafiken på julafton… och äta lussebulle som vart kvar från förmiddagens fikande.

Hm, nu drar kollegorna hem, en efter en… och vissa på cykel, vilket borde vara förbjudet… det är ju KALLT. Stannar nog en stund till jag, för min bil är ju varm först om en timme...

Kanske inte det hetaste inredningstipset… men ändå… man blir i alla fall glad, även tidigt på morron.

Sista vovvevändan ut för kvällen är avklarad och kan ni tänka er, det snöade. Igen. Eller snarare fortfarande. Men ska inte gnälla, gillar ju snö, speciellt när man kommit in igen. Och nu håller lilla vovven på att möblera om hela soffan, eftersom hans klibbiga illaluktande tuggben har försvunnit där nånstans, och kan ni tänka er, jag är faktiskt helt oskyldig. Eller om han håller på att gnida av sig snön... sak samma, han stökar till och verkar nöjd med det.

Om man skuttar upp flera timmar innan mobilen ringer och börjar hänga upp julgardiner, då kanske man inte kan förvänta sig bästa resultatet... men ändå... kunde ju har blitt bra. Undrar hur jag tänkte? Eller tänker man ens så tidigt på morron? Mer än på frukost och kanske att man stigit upp ännu en morgon och att antalet uppstigningar innan "jullovet" minskat med en morgon...

Och så kommer man slutligen till kontoret, försenad pga missad buss och och inser att "jullovet" troligen bara är en utopi, något som bara är för andra, för dom som har förtjänat det eller nått sånt. Jag har dessutom stökigt på kontoret, något som en kollega var vänlig nog att upplysa mig om samtidigt som han gjort ett utfall mot min gömda godisburk. I smyg sprängde jag hans hjärna... och i morron ska jag olovandes ta ett usb-minne som straff.

Måste vara syo´n Egils fel, för nåns fel måste de ju i alla fall vara, att jag sitter hemma i soffan i mysbrallor o kollar på andra som valde annan studieväg och som får ha finklänning... och käka fasan. Men å andra sidan missade dom nyss ett svart luddigt hunddjur som plöjde genom snövallarna ute på gården. Det är lite varmare ute och då fungerar benen utan kramp och då ska det skuttas och grävas. Den tidigare vita släta gräsmattan.. hm, de där lät ju mist sagt knepigt, men det vita ovan gräsmattan, snö, var slät o fin utan skutthål och grävhål men ser nu ut som hundraarton kaniner skuttat runt, planlöst. Men det kostar på att fara fram, för nu ligger det ett blött hundluktande djur och snarkar i soffan.

Och precis just nu känner jag hur glad jag är att jag la ner planerna på att bli syokonsulent, eller vad det kan heta idag... fast om jag ska vara riktigt ärlig så slog tanken mig tidgare idag, hur enkelt livet skulle vart om jag vald den vägen, syovägen, istället... Vill med det bara säga att; det är inte så lätt för en rörig själ att livnära sig på planering... för hjärnan blir trött, och snart vill den ha jullov.

Nu är de synd om lilla vovven. Minus femton ger snabbt kramp i benen... och det tar lång tid för honom att hitta bästa snöhögarna att pinka på, sju gånger ska det ju dessutom göras, minst... så det blir kramp, trebenshopp och ... korta promenader.   

Känner mig mest som en snigel idag, hostar och slemmar och allt går långsamt... men... så började jag tänka till. Har ju vart uberaktiv idag... vattnat blommor, tvättat fönster, skottat balkongen, burit ner saker i källaren, ljusslingat balkongen och ... hm... möblerat om och packat upp det sista sen Canadaresan, en tripp som genomfördes i början på sommaren.

Det är nog så att det plötsligt blivit lite skoj att göra saker här hemma sen Händiga Män var här i onsdags och borrade o fixade en massa olika hemmapysselgrejer. Slipper ju tex öppna hallgarderoberna med stortån för att sen snabbt som ögat få in fingrarna mellan innan man tappa greppet med tårna... och en sänglampa vart det oxå, en dyr jäkel, men fin. Och hylla i köket kom upp på väggen o en tidningshållare... och bäst av allt, nu har jag gardiner i sovrummet igen. Varit lite tomt, länge, utan nått i fönstret, men nu så är de pyntat o grannt med, visserligen en mycket anspråkslös, gardin.

Men nu är det soffan, tv och fruktsallad som gäller... med en trökigt envis hund mitt i. Han tjatar och trampar runt, och är naturligtvis tvärsäker på att han gillar fruktsallad. Banan vet jag att han tycker om, men sur apelsin... haha, så han grimaserade, men samlade sig och åt upp det han sekunden innan dregglat ut på mina byxor... så tja, jycken gillar fruktsallad han oxå...

Gillar inte idén med att det kan vara kallare ute än vad det är varmt inne.