Om man lägger sig i tid, låt säga strax efter 21 en fredagskväll, då har man oxå erkännt att man inte har ett så spännande liv... men man förutsätter istället att man ska vakna utvilad på morgonen dagen efter, typ idag på morron. Men nä, vaknade klarvaken, tiden var oklar, lampan i köket lyste, men det var oroväckande mörkt ute. Och jag vaknar alltså och är klarvaken ca 23, samma kväll. Omunter är ett sätt att beskriva min sinnestämmning, men jag somnade, snabbt. Vaknade igen i niotiden idag, pigg och med en känsla i kroppen som närmast kan beskrivas som, lycklig. Det var gudagott att sova en hel natt igen efter alla sönderstressade ickesovnätter. Nu kanske det inte håller sig så här varje natt, men nu minns jag i alla fall hur det känns att vakna munter och utsövd igen.

Att jag sen blir glad av det, det är bonus... och det gör att jag blundar för att jag vaknade i ett synnerligen ostädat hem. Men det är visst så det blir när jobbet "inkräktar" på fritiden... och precis som om jag skulle välja att städa då... hm. Ska istället se över min, sedan tidigare kategorisorterade bokhög, och fundera ut läsordningen igen... har ju lagt till några fler titlar sedan senaste sorteringen... ska dessutom försöka få till ett utrymme i bokyllan åt dom nya böckerna. Mycke att stå i... förutom städningen och annan sortering. Borde ta bort min tvättplipp från bokningestavlan oxå etersom jag inte tänker källartvätta heller. Eller, där kanske jag borde tänka om? Fast först, frukost... och då hade ju varit bra om jag handlat frukost igår och inte bara gått och lagt mig... men var ju så trött.

Tänk sån sabla otur, har just lärt mig att marsipan inte duger som kvällsmat, men det dög bra som diskmotivation. Diskat vart det, men nu soffläge och lite ynkande. Stackars mage. Men vila är bra, har förbrukat veckans ork redan på jobbet så soffan duger gott just nu.

Är fortfarande nöjd över mitt överköp av böcker, men så har ju inte betalat dem än heller. Men det är ju bra med många böcker, ifall jag måste soffvila i morron oxå. Nya soffan duger faktiskt riktigt bra till vila, den oxå. Kanske inte lika mjuk som den gamla vita fluffsoffan, men absolut duglig.

Är inte säker på att det är det bästa; men idag tänker jag lämna kontoret med 50 olästa mejl. Men vad jag hört från säker källa, så lär det vara arbetsdag på måndag igen... Så tids nog ska dom olästa mejlen få mitt intresse, dom med.  

Det finns någon här på företget som är ond nog att skada små oskyldiga silverfiskar inne på toa och sedan låta dem självdö... och det är inte lilla vovven, för han ligger i soffan och snarkar. Högt!

... och så kom dagens Rebuskrasch, i känsligt läge. Så precis just nu finns ingen lördagstrafik till sommaren i hela södra änden av länet... Otur! Och än en gång; känner tacksamhet för mitt egna kontorsrum och min nya fina dörr, som är mer ljudisolerande, dvs svordomsisolerande, än väntat.

Lite för kort och för försiktig med motion, annars bra. Har vart på den, nu mer, årligt återkommande kroppsbesiktningen hos företagshälsan. Och... det går att leva på snabbmat och övertid, ett tag till, utan att alla värden påverkas, hoppas jag. Arbetssituationen lär inte förändras på ett tag till och trasig hörsel, är trasig hörsel. Kände när jag satt där och förklarade varför livet är som det är... att det är ändå ett fritt val. Trivs ju med mina arbetsuppgifter men skulle ändå inte misstycka om dom halverades så att det man trots allt hinner med att göra, blir bra. Vill ju gärna känna en stolthet inför det man presterar, typ.

Men nu, dags för mat, vågade ju knappt äta nån frukost för att inte få för högt blodsockervärde... kom nämligen på idag på morron att maripansemla till sen kvällsmat igår, kanske inte var det absolut smartaste inför dagens blodprover.  

Har tittat på fotot på min nya dörr ett bra tag, det var något som felade. Tog ett bra tag, men sen såg jag det, det fattas en jättestor blomma som i flera år stått precis utanför min dörr, mitt i blickfånget från skrivbordet. Har alltså sett den dagligen, troligen i tio års tid... Kan inte låta bli att undrar vart den har tagit vägen.

Jag har äntligen begåvats med en dörr igen, en alldeles egen glasdörr. Så nu kan alla se vad man har för sig på kontoret, egentligen, även med stängd dörr. Vi, mina kollegor o jag, är ju som bekant rätt upptagna... men nu blir de upp till bevis. I annat fall är det ändå rätt skönt nu när jag fortfarande hostar och för väsen. Är ju inte sjuk, men låter förbaskat illa, emellanåt... och rätt skönt att kunna putta igen dörren när det tar i som värst.

 Visst är den fin? Besökssoffa utanför har jag oxå... haha.