Samlade mig, kom i kläder, rastade lilla vovven, hämtade barn och barnbarn och for fem mil för att utsätta sig för en himla många stressiga innebandyminutrar. Många målchanser som bara var så där vidrigt nära, men inte ville sig... och när sen vinsten väl bara var ca 45 sekunde bort hände de som inte ska hända. Åkte ju jussom inte dit för att se "fel" lag göra mål... Innan förlängning och matchen slutligen avslutades med straffar hade jag lärt barnbarnet att "hålla tummarna" och några mindre tystlåtna sätt att hejja på M... och de lönade sig. Gick så pass vilt till att hon tappade stövlarna... men... Hultsberg vann finalen! Blödig som jag är, var baske mig inte tårarna långt borta. Stolt faster körde sedan hem skocken, lämnade av några för andra festligheter och vi som vart kvar i lortiga bilen for hem för att kvällsmysa och sen sova. En lyckades bra, hon tog gossedjuret under armen och bara somna, den andra häckar här... framför dator/tv och den underbara filmen High Fidelity som går just nu på tv.

Har haft en spännande/påfrestande eftermiddag hemma i soffan, därifrån jag följt den rikstäckande innebandycupen i Falun där brorsdottern spelar i ett Värmlandslag, via nät och sms. Men nu är det baske mig dags att kvickna till, för kl 20, då är det dags för final... och då får hosta och klenhet stiga åt sidan. Förra året nådde dom silver... så nu hålls tummarna ännu hårdare. Men är skrockfull, så tummarna hålls i smyg och i tysthet, men hårt.

Har ramlat samman i soffan igen, eller hm, har nog inte lämnat den sen senast... men nu är det tv och inte film gäller. Såg tidigare idag en skum historia med han, den engelska vampyrkillen... som jag inte kan namnet på just nu, maffiga ögonbryn iaf. Men nu va de tv. Var svårt att hitta nått tillräckligt lockande ikväll på tv, deppar fortfarande över att jag missar brorsdotterns innebandyturnering i Falun, men kan inte annat än att skratta åt de brittiska "gossarna" från Top gear som är på besök i Albanien. Fick just sms, verkar gå bra för brorsdottern, dom leder. Håller tummarna för vinst!

Lilla vovven och jag har kommit lite på kant med varandra. Han gjorde nyss något han är riktigt bra på, han finfördelade papper/kartonger. Men den här gången var det inte pappersåtervinningen... så nu är jag arg. Har i alla fall städa upp och kände då plötsligt att förkylningen har tappat greppet. Kan andas och ta djupa andetag, utan kiknande hosta som följd. Blev så munter att jag tog en plockaihop-vända av bara farten. Eller fart o fart... sköldpaddshastighet är nog en rättvisare beskrivning av hur snabbt det gick. Men den som då träffat Frasse, den vet att det gick ganska snabbt i alla fall. Kan för övrigt inte fatta att det ens är möjligt att stöka till så som jag lyckats göra senaste dagarna när jag knappt ens rört på mig. Så nu är jag laddad på riktigt för att göra en utflykt till skafferiet senare i kväll för att införskaffa lite föda igen. Är grymt trött på punchpraliner och Froot Loops och dessutom är mjölken slut.