Blir darrig och blek bara jag tänker på vad jag lovade igår. Framförhållning och planera… tycker ju om att ta dagen som den kommer. Inga planer, inga förväntningar… inga besvikelser… men heller ingen semester nu i vinter. Men jag har inte tid att fundera på gårdagens löfte just nu. Har besök av en svart snabbspringande ung herre. Han har just ”dödat” en mjukisgiraff och leker nu mycket brutalt med en liten tygsköldpadda. Jag får vara med och leka betydligt mer än jag har lust till. Han leker dessutom troligen mer för min skull än sin egen… men.. Hur kan en 4 kilos liten vovve ensam flytta en stor tung vardagsrumsmatta? Jo, genom att springa fortare än fort och tvärstanna på mattan som snyggt glider iväg på nya parketten och nära på vickar omkull min blompedestal...