Väl hemkommen igen från kalasande M med magen fylld av tårta så är det inte mycket kvar av kvällen, förutom att gå och sova. Men... har ju lixom inte gjort klart hemma än för måndag, så det är lite kvar att göra ändå, innan man får sova.

Utflykten tidigare idag inbringade inte den mängd av klappar som jag tänkt, men den var trevlig. Fick ju ändå med mig hem ungefär det jag tänkt och lilla M fick ännu mera. Och om inte annat så fick vi ju gå igenom hela vår repertoar av sånger på hemvägen, allt för att roa samt hålla minstingen vaken. Attans så vackert vi sjöng... G applåderade och trallade med, fast på annan sång.

Så om man ser det så här; söndagen vart som en söndag ska vara... den innehåll lite av allt men inget jobb. För det spar jag till i morron... och resten av veckan.

Hm... glömde ju sjunga för M... undrar om hon gått och lagt sig... haha.

Nu är tvätten "bärgad", eller i alla fall hängd, från det skuttande monstret till maskin och det är dags att rivstarta resten av dagen. Vovven sover dock djupt i hallen, på senaste laddningen som ska till tippen så snart jag hinner, helt omedveten om det mesta. Brorsbarn M far hem till sig idag och idag är troligen det sista tillfället att fara iväg och kolla på klappar tillsammans med dottern innan jul. Hon ska skriva uppsats och jag ska jobba, massor. Så, så får det bli. Men först ska minstingen M ha en "hejdåkram" och sen, sen ska kortet jobba...

Det är inte lunch än men jag har redan kommit till insikt om två saker; jag har tagit ett beslut om att vänta alltför lättvindigt pga. jag var för harig för alternativet och att min tvättmaskin låter som en föraning om jordens undergång, speciellt om man råkar befinner sig i källaren när den börjar centrifugera. Jäklars anåda vad det lät illa. Sprang upp för trappen och väntade mig att möta maskinen i hallen, minst, men den stod snäll kvar i badrummet och lät inte alltför illa, där inne. Men med ljudupplevelsen från källaren i mycket färskt minne så vart det till att sitta still på maskinen till den snurrat färdigt. Tur man har lite vikt att ta till när det krävs... haha. Nästan konstigt att ingen av grannarna tidigare har ställt mig till svars för oljudet som min maskin lyckas frambringa mellan våningarna genom att vibrera lite lätt.

Lilla vovven sprang genom källaregången han också, men han sprang in i ett avloppsrör... Ska därför ta mig en funderare över lysknappsplaceringarna i källaren. Det går ju inte att ta sig från bakre ingången ut i korridoren utan att famla i mörker tills man når åt en knapp. Alternativt tänder en lampa, som man även måste släcka, och alltså går tillbaka genom gången och släcker när man tänt den riktiga källarbelysningen... Men dom här komplicerade funderingarna spar jag på till efter lunch, minst...