Firade far på Fars dag med galet gott fika och kantarellplockning. Rensade lite bland vissnande pelargoner också och avundades den vackert blommande novemberkaktusen, som jag lämnade kvar när jag övergav skogslivet och ”flyttade” tillbaka till stan. De var en snabb beskrivning av gårdagen, glömde löv i håret och att jag i morse hittade barr i sängen. Fån mig eller lilla vovven låter jag vara osagt, kan vara skyldiga båda två. Har ju planer på att klippa oss båda, mig mer än honom, i längd i alla fall, på grund av just liknande skäl. Det fastnar och trasslar mest hela tiden...

Idag har däremot varit en rätt kass dag. Kontorsdatorn har bråkat så jag läste inte ett enda mail förens till lunch, vilket i och för sig inte gjorde så mycket. De man inte vet lider man inte av, man vet heller inte hur mycket man har att göra utan lever bekymmerslöst i sin lilla bubbla av ovetskap, man är rätt lycklig alltså, tills verkligenheten, i detta fall man börja läsa mail. Nu var de inte så jobbiga grejer idag, men det hade kunnat vara. Och föresten så är det inte sant att man inte lider av det man inte vet, för det göra man, man vet bara inte om det.